 |
| Linneor och kråkor, 2022 |
skulle vara en trädgård
i min hud
som vore den självaste jorden
skulle fröer gro
när det regnade
på varje millimeter av mig
skulle växa hjärtstilla, lejongap,
och kamomill
och i varje veck ville jag att kaprifoler skulle slå rot
med tunga dofter
om sommarkvällarna
under min hud
skulle rötterna av dem alla
gå djupt in i den ödetomt
där ogräset kvävde linneorna och
björnlokan växte sig stark i skuggan av uttorkade pioner”
Min kropp skulle vara en trädgård, 2025, illustrerar ett vilt inre landskap som uppstår när den egna kroppen bryts ner i sjukdom. Människan isoleras i två separata entiteter; ett levande jag, i en bruten och oförmögen kropp på samma gång stark som skör.
När det fysiska utrymmet krymper klaustrofobiskt tar jaget sin tillflykt till en vidare sinnevärld och kroppens begränsningar, snarare än rummets, bestämmer hur verkligheten ser ut.
Jenny Linnea Lantz f. -79 bor i Saltvik. Hon är autodidakt med många års erfarenhet av olika textila tekniker och har tidigare hållit kreativa verkstäder, ofta med återbrukade material och textilt tema. Broderiet är för henne en långsamt växande skapandeform där kedjor av tusentals små stygn bildar en större helhet, ett meditativt medium vars process inte kan påskyndas. Samtidigt är det ett sätt att knyta an till tidigare generationer kvinnohänders ofta undanskymda uttrycksform.
Verken i utställningen är broderade för hand med nål och tråd. Materialet är bomullstråd på återbrukad bomullsväv. Verken sträcker sig i tid från 2016-2025
Utställningen håller öppet till den 16 november 2025.
https://www.museum.ax/vara-museer-och-sevardheter/alands-konstmuseum/jenny-linnea-lantz-min-kropp-skulle-vara-tradgard
