tisdag 27 augusti 2013

Och faller omkull






Nu släpper jag min debutplatta. Äntligen!

Plattan innehåller 10 låtar som jag tycker kompletterar varandra på ett bra sätt och de är skrivna under ca 5 års tid. Men hälften av dem är helt nyskrivna under 2012.
Mitt mål var att göra en lättlyssnad platta som skulle låta ungefär som det låter när jag framför låtarna ensam med akustisk gitarr. Jag började också inspelningarna efter de riktlinjerna.
Men efter 2 månader fick jag nog. Jag höll på att dö av tristess. Jag är ju punkare, for gods sake!
Det här kändes för tråkigt och "fegt". Jag kastade allt och började om.
Jag hade ju en bra producent att jobba med, Magnus Henriksson Mon och jag lät hans ideer styra mycket av mitt inspelande. Resultatet blev en platta som inte alls låter som den gör i mitt huvud, men jag är glad och stolt över att presentera något som är en strävan efter nånting mer. Nånting mer än att bara "play it safe", nånting mer än att bara vara lagom och duktig. Den här plattan är ett försök till att ge någonting annat än det förväntade. När jag hör den, sträcker jag på mig och slår mig på bröstet...
och faller omkull.

/Nicklas Lantz. Augusti 2013


Vill du veta mer? Eller vill du köpa skivan? Mejla: info(at)knotakultur.ax




Och faller omkull- texterna



Les Paul

Jag tog ett tåg till Katrineholm
jag hade sparat till en elgitarr i ett år
jag minns hur tyngde var enorm
det var en kopia av en LesPaul

och pappa köpte en förstärkare via tidningsannons
en FBT, en topp och låda med tremolo och sånt...
jag tog ett tåg till Katrineholm

Jag tog ett tåg rakt in i mitt bröst
där satt en pojke som var jag
han hade glömt sin egen röst
han visste inte vem han var

men med gitarren över axeln kunde jag sjunga honom fri
från allt det där, han mindes plötsligt vad han ville bli...
jag tog ett tåg rakt in i mitt bröst

Jag tog en elgitarr i min hand
jag tog ett tåg till Katrineholm
jag skulle spela i ett band
precis som Ebba Grön och dom

och det var som om jag hade hittat nåt jag trodde att jag glömt
ett annat liv i en värld nån annanstans
ett eget liv som alla år i skolan hade gömt
men som jag ändå anat att det fanns
och det var som att komma hem, det var som att komma hem x 2
när jag tog en elgitarr i min hand

jag var rätt blek och 14 år
jag slog på strängar utav stål
jag kunde tvåfingersackord...

Text & Musik: © Nicklas Lantz 2012




Om jag hade en pistol  

Här går klockorna bakåt, här kommer allting en gång till
vi stressar runt som små bönder som ger tionde till kungen
fast vi inte räcker till
ja, här går klockorna bakåt, fast det är tjugohundratal
vårt frihetsbygge faller sönder, man är låst och man är tvungen
det finns inget eget val
               
Men om jag hade en pistol, och ett hjärta av is
skulle dom som dansar efter djävulens fiol få ropa på sin polis
ja, om jag hade en pistol, och var stadig på min hand
kunde jag hålla den mot pannan, på mig själv eller nån annan
för att hota mitt land, som är ett hopplöst land

Nu är jag bortom horisonten, på andra sidan Ålands hav
nu kan dom inte komma åt, vare sig mig eller mina barn
med heta hot och kalla krav
ja, nu är jag bortom horisonten, och jag kan inte fatta hur
all min längtan all min gråt, aldrig fastnade i deras garn
när jag flydde deras bur

Men om jag hade en pistol...

Det finns ett land är jag är född, det finns ett land jag kallar mitt
nu kanske jag inte kan få dö där, för allt måste vänta
när idioten har sagt sitt
Det finns ett land där jag är född, ibland så hälsar jag på
jag har en teater i en kvarn där, i en egen liten glänta där himlen jämt är blå. 

Det finns ett land jag kallar mitt, det finns en stad där jag är född
nu finns en sorg och en smärta där, ett avbrutet liv
och en dröm som är förödd
det finns ett land jag kallar mitt, nu finns det nåt som gör mig rädd
för tänk om det bor en laserman i mitt sinne bedragen och beredd..

Men om jag hade en pistol…

...ett hopplöst land
där man måste vandra samma väg som alla andra och jag tänker ibland:
Om jag hade en pistol

Text & musik: Nicklas Lantz 2012



Liket lever

Hur många gånger gick jag runt i en stad som rymde ingenting?
hur många gånger hängde jag vid en kiosk i någon centrumring?
nu står jag där igen, står jag där igen, och känner alla åren passera revy
vi hade ingenting, hade ingenting, annat än att supa oss fulla och spy 

Men våra hjärtan skulle blöda ändå
och våra pulsar skulle bulta och slå

Liket lever och livet leker igen
ja, liket lever, livet leker igen

Hur många gånger har jag suttit i klassrum och längtat bort?
hur många lärare fatta´ att jag var av en annan sort?
Vi tog vår musik, slog vår musik, genom alla fönster i varje fabrik
dom lova  ingenting, gav oss ingenting, annat än en dag som var den andra lik

Men våra hjärtan skulle blöda ändå
och våra pulsar skulle bulta och slå

Liket lever...

Dom levande döda ville tömma oss på blod
dom såg vi på väg nånannanstans
dom hade sina mallar: vem är ond och vem är god?
och vem skapar obalans?

Hur många gånger kände jag att mitt liv var någon annanstans?
hur många tårar gick det åt för att komma i nån sorts balans?
bara stänga av, bara stänga av och låta dom få hälla sin skit över oss
dom trodde vi gett upp, trodde vi gett upp, när vi tog fram gitarrerna beredda att slåss

För våra hjärtan skulle blöda ändå
och våra pulsar skulle bulta och slå

Text & musik: Nicklas Lantz 2012



Michael J Fox 
Du är så ung, ditt liv är så nytt
och du vet allting och ingenting om samhället vi byggt
du är så ung, det kommer aldrig tillbaks
visst kommer du att dansa igen och skrika igen, men det blir aldrig samma sak
när du är 40 och full och faller omkull
och vill vara 17 igen eller 13 igen på väg mot ditt första knull
du var så ung, du levde nyss, du var fukten i en kyss 


Din tid är nu på jorden, du har dom stora orden
men snart ska tveksamheten, leda livet mot likgiltigheten
och allt det du vet att du vill
ska plötsligt inte längre räcka till

Du är så ung, ditt liv är så nytt
och du vet, allting och ingenting om tider som har flytt
du är så ung, det kommer aldrig tillbaks
visst kommer du att dra igen och skjuta igen
men det blir aldrig samma sak
coz nothing´s cool, when you´re a drunk and a fool
som vill vara 17 igen eller 13 igen med en borrad startpistol
men du var så ung, du levde här och kunde strunta i sånt där

En dag ska blodet blekna , en dag ska pulsen tveka
en dag ska ditt jävla ranamma, krympa till ett detgördetsamma

Men om du vågar vara fri
så kan du dansa mitt i livets hysteri
men du är så trött, du somnade sött
när du såg Michael J Fox på bio, 1989

©Nicklas Lantz 2012



Mänskobarn
Det bor ett mänskobarn i mig, som sällan vågar visa sig
men han knackar på ibland och säger blygt; Hallå?
hur tror du att du skulle må?

Om jag fick komma till dig så ofta som jag vill
jag ser din trötta blick, men jag kan hjälpa till


Så låt mig stanna här ett tag, vi kan väl börja med nån dag
och se om vi kan komma överens, vi kan väl enas om en gräns
där jag blir du och du blir jag och kanske kan det någon dag
få blomma ut ett vackert mänskobarn ur dig och mig

Vems var den kärleken du fick? Som kände som ett simpelt trick
ah, dom ville nog älska dig, men älskade mest sig själva
och du kan väl se själv hur det gick?

Men om jag får komma till dig så ofta som jag vill,
så ska din trötta blick snart glöda en gång till

Text & musik: Nicklas Lantz 2009





Halloween

Så står jag vid en vägg igen, och bankar så mina knogar blöder
vill in i minnet av en vän, kanske nån av mina gamla bröder

Men livet drog oss isär och la ljusår mellan oss
nu ska vi aldrig bli fulla igen, eller dela ett bloss 

Vi som gick vilse i varann, och sprang i zicksack mot vuxenlivet
och allt vi rörde vid det brann, i glöden lyste viljan och drivet

Vi tände eldar där vi gick, och dansa runt i en tid som brann
och såg inte att det var vi, som flamma upp och försvann

Det fanns ett liv i replokalerna, där alla masker kunde bytas ut
vi skrek oss hesa i högtalarna, en ström av ord som aldrig ville ta slut
och när mollackorden blev ett dån, i din DiMarzio-mikrofon
sjöng vi att inget skulle få ta oss därifrån

Nu är det alltid halloween, och maskerna är okrossbara
vi är små hjul i en maskin, vad hände med Sid´s lilla barnaskara?

När  slog dom klorna i oss? Vi som aldrig skulle stå
med armarna i kors och titta på 

Och sakta sögs vi i in i rollerna och blev till ansvarsfulla män
vi gick så snällt till kontrollerna, och demaskerades en efter en
nu går vi här på skilda håll och drömmer drömmar om rock´n´roll
men jag ska riva min vägg och börja om från noll

Text & Musik: Nicklas Lantz 2012





Ballad i timma 12

Snart läker tiden inga sår
för jag river upp nya så fort det går
       
jag sätter stil före sunt förnuft
och andas framgångar hellre än luft
här ekar skrik i min själ
som jag tiger ihjäl, tiger ihjäl

Det finns ett hot som ingen ser
ingen vill ändra det som sker
det är för tungt att vända om
och se från vilket håll vi egentligen kom
att vi hamnat fel, det vet jag så väl
men jag tiger

Den nya tiden kom så fort
jag kan inte fatta vad vi gjort
och jag orkar inte bry mig om att världen ser ut som den gör
och att allt det vi har byggt upp har lett till att moderjorden blör
när vi rusar runt på outlet-templens hala marmorgolv
och köper så mycket vi hinner i timma 12
i timma 12

Så fick människan vingar, äntligen
flög mot vår sol men kom för nära den
nu brinner hennes vingar på vägen ner
förkolnade bär dom inte mer
och jag kan väl knappast säga att jag ville så väl
när jag teg ihjäl, teg ihjäl
i timma 12

Text & musik © Nicklas Lantz 2010





Hundra år av ensamhet

Jag vet var alla änglar kommer ifrån, dom sitter på en parkbänk nere vid ån
där dricker dom för alla som ingenting vet - hundra år av ensamhet
                                                         
Jag kryper som ett barn långt in i din famn och ber att du ska smeka min panna ibland
du hjälper mig att bära det tyngsta jag vet - hundra år av ensamhet, av ensamhet

Allt detta mörker slår mig ibland, hårt som en klubba
all denna tystnad suger livet ur mig
jag står vid en vägg så gott som omöjlig att rubba
men jag kan treva mig fram till dig

Jag vet var alla änglar…

Ibland blir min verklighet så tung, går inte att bära
då längtar jag ner till dom på bänken vid ån
men tack lov och finns räddningen oftast väldigt nära
för du har kraften att säga ifrån

Jag vet var alla änglar…

Text & musik: ©Nicklas Lantz 2012





Blomma
                                                      
Jag vet en blomma som växer genom asfalt och betong
jag vet en blomma som trotsar alla skuggor gång på gång
den lever i både kärlek och hat, i våld och apati
den blommar vacker och stolt, men sen blir den som vi
den blomman kallas barn

Jag vet en blomma vars kärlek är villkorslös och fri
jag vet en blomma som alltid finner jord att växa i
den blommar vacker under hugg och slag, den lyser klar
och denna blomma är det vackraste som vi har
den blomman kallas barn

Jag vet en blomma som blommar blott i barndomens dar
jag vet en blomma som gör allt den kan för att få stanna kvar
trygg och liten i sin maskrosbädd, få slippa vara stor och rädd
i en värld där alla glömt att dom själva har sjungit en gång
sin egen blommas sång

Jag ser hur blyga små blommor står i rad efter rad
dom har jord och värme och vatten, men ingen verkar glad
jag tror dom ropar efter kärleken, men dom får inget svar
och dom som sådde dessa frön tycks ha glömt att dom har
en liten blomma kvar

Men blad för blad, faller av och den vissnar sakta ner
när den dag för dag, möter nya krav, från människor som inte ser 
att blomman är ett barn

©Nicklas Lantz 2010





Aldrig sitta still
Jag lever tusen och en natt, jag halkar efter och hinner i fatt
jag sågar i grenar jag sitter på och ljuger hela världen blå
och inget stoppar en sån som mig, som har så svårt att säga nej
så svårt att neka den som vill...

En gång till, vill jag dö, vill jag leva, vill jag dö, en gång till
för jag kan aldrig sitta still, jag hinner allting en gång till
åh, jag hatar slentrian, vill inget veta om morgondan
men om den kommer – låt den komma, jag har en plan

Det bor nåt vilt i min pupill, jag flyger runt som en bacill
min inkubationstid är så kort, jag hostar till och flyger bort
till nästa liv, till nästa död och när jag brunnit blir jag glöd
så kom och blås, den som vill, ha mig en gång till

...vill jag dö, vill jag leva vill jag dö...

Jag flyger över er, jag går bredvid
jag dyker under er och gör sällan samma saker med min tid

Det finns en oro i min själ som inte går att ha ihjäl
jag har försökt med alkohol, försökt att se mina dunkla mål
försökt att få veta vart jag ska, men det har aldrig slutat bra
jag vill inte veta vad jag vill

En gång till, vill jag dö...

Jag går och drömmer i mitt Flen och plötsligt viker sig mina ben
det stinker av uppgivenhet här i stan, men det blir nog bra
jag har en plan...

Text & musik: Nicklas Lantz 2009

söndag 18 augusti 2013

Good night sweet prince.



Så kom premiärkvällen och Kakelhallen fylldes till brädden av en förväntansfull publik. En magisk inledning på föreställningsperioden. Stort tack till er som kom och gjorde kvällen härligt minnesvärd!
Missade du premiären? Välkommen en kväll i veckan. Föreställningen spelas nu onsdag till söndag kl 20.

Läs mer om föreställningen här! Hamlet: Good night sweet prince


 




fredag 16 augusti 2013

Skaparverkstad






Kulturnatt. Och på bibliotekets barnavdelning stod garnverkstan. Barn och föräldrar slog sig ner där det fanns plats och valde bland garnerna. Många kom därifrån med en garnboll att hänga i nyckelknippan, eller något tovat att fästa på jackan.

Garnverkstan är flyttbar och tar inte stor plats. Vill du veta mer? Eller vill du boka en garnverkstad? Mejla: info(at)ofelia.ax

Mera skaparverkstad hittar du här !
Och här!
Och här!



måndag 5 augusti 2013

Snart på en scen nära dig... Hamlet. På kakelhallen.


Telefonnummer utanför Åland: +358 40 36 255 36

Hamlet- Good night sweet prince



Hamlet – Good night sweet prince!

Allting tar sin början när Hamlet en natt möter sin döde fars vålnad, som då berättar att han blivit mördad av sin egen bror. En bror som nu blivit kung och som gift sig med Hamlets mor. Hamlet vet inte vad han ska tro. För att inte riskera att röja sina misstankar bestämmer han sig för att spela galen. Ett beslut som får förödande konsekvenser, inte minst för hans älskade Ofelia. När en grupp skådespelare kommer till slottet gillrar Hamlet en fälla för kungen. En riktig teaterfälla.

”Ja! Där har vi det! Pjäsen är nyckeln!
Av spelet ska syndaren bli stungen;
då ska det avslöjas
att syndaren är kungen”.

När ridån går ner och ljuset tänds, börjar det riktiga dramat...

Ensam på scenen spelar Nicklas Lantz sin egen bearbetning av världshistoriens kanske mest kända drama: William Shakespeare´s tragedi Hamlet. Spelstilen är en form av berättarteater som innehåller influenser av klassisk teater, dans, mim, commedia dell arté, akrobatik och musik. Kort och gott, en salig röra av alla förekommande scenkonstformer.
Men i centrum står skådespelarens kropp och röst, publiken och rummet.

Att vara eller inte vara- Ur led är tiden- Något är ruttet i staten Danmark- Gå i kloster, Ofelia- Eftertankens kranka blekhet- Upp stiga orden; tanken stilla stå-Det är en nåd att stilla be om


Föreställningen är producerad på Åland av Knota Kultur i samarbete med emmaus, Kakelhallen och med ekonomiskt stöd av Ålands regering.

För mer information och bokning kontakta Knota Kultur; info@knota.se - kvarnteater@gmail.com