Les Paul
Jag tog ett tåg till Katrineholm
jag hade sparat till en elgitarr i ett årjag minns hur tyngde var enorm
det var en kopia av en LesPaul
en FBT, en topp och låda med tremolo och sånt...
jag tog ett tåg till Katrineholm
där satt en pojke som var jag
han hade glömt sin egen röst
han visste inte vem han var
från allt det där, han mindes plötsligt vad han ville bli...
jag tog ett tåg rakt in i mitt bröst
jag tog ett tåg till Katrineholm
jag skulle spela i ett band
precis som Ebba Grön och dom
ett annat liv i en värld nån annanstans
ett eget liv som alla år i skolan hade gömt
men som jag ändå anat att det fanns
och det var som att komma hem, det var som att komma hem x 2
när jag tog en elgitarr i min hand
jag slog på strängar utav stål
jag kunde tvåfingersackord...
Om jag hade en pistol
Här går klockorna bakåt, här kommer allting en gång till
vi stressar runt som små bönder som ger tionde till kungen
fast vi inte räcker till
ja, här går klockorna bakåt, fast det är tjugohundratal
vårt frihetsbygge faller sönder, man är låst och man är tvungen
det finns inget eget val
Men om jag hade en pistol, och ett hjärta av is
skulle dom som dansar efter djävulens fiol få ropa på sin polis
ja, om jag hade en pistol, och var stadig på min hand
kunde jag hålla den mot pannan, på mig själv eller nån annan
för att hota mitt land, som är ett hopplöst land
Nu är jag bortom horisonten, på andra sidan Ålands hav
nu kan dom inte komma åt, vare sig mig eller mina barn
med heta hot och kalla krav
ja, nu är jag bortom horisonten, och jag kan inte fatta hur
all min längtan all min gråt, aldrig fastnade i deras garn
när jag flydde deras bur
Men om jag hade en pistol...
Det finns ett land är jag är född, det finns ett land jag kallar mitt
nu kanske jag inte kan få dö där, för allt måste vänta
när idioten har sagt sitt
Det finns ett land där jag är född, ibland så hälsar jag på
jag har en teater i en kvarn där, i en egen liten glänta där himlen jämt är blå.
Det finns ett land jag kallar mitt, det finns en stad där jag är född
nu finns en sorg och en smärta där, ett avbrutet liv
och en dröm som är förödd
det finns ett land jag kallar mitt, nu finns det nåt som gör mig rädd
för tänk om det bor en laserman i mitt sinne bedragen och beredd..
Men om jag hade en pistol…
...ett hopplöst land
där man måste vandra samma väg som alla andra och jag tänker ibland:
Om jag hade en pistol
Text & musik: Nicklas Lantz 2012
Liket lever
Hur många gånger gick jag runt i en stad som rymde ingenting?
hur många gånger hängde jag vid en kiosk i någon centrumring?
nu står jag där igen, står jag där igen, och känner alla åren passera revy
vi hade ingenting, hade ingenting, annat än att supa oss fulla och spy
Men våra hjärtan skulle blöda ändå
och våra pulsar skulle bulta och slå
Liket lever och livet leker igen
ja, liket lever, livet leker igen
Hur många gånger har jag suttit i klassrum och längtat bort?
hur många lärare fatta´ att jag var av en annan sort?
Vi tog vår musik, slog vår musik, genom alla fönster i varje fabrik
dom lova ingenting, gav oss ingenting, annat än en dag som var den andra lik
Men våra hjärtan skulle blöda ändå
och våra pulsar skulle bulta och slå
Liket lever...
Dom levande döda ville tömma oss på blod
dom såg vi på väg nånannanstans
dom hade sina mallar: vem är ond och vem är god?
och vem skapar obalans?
Hur många gånger kände jag att mitt liv var någon annanstans?
hur många tårar gick det åt för att komma i nån sorts balans?
bara stänga av, bara stänga av och låta dom få hälla sin skit över oss
dom trodde vi gett upp, trodde vi gett upp, när vi tog fram gitarrerna beredda att slåss
För våra hjärtan skulle blöda ändå
och våra pulsar skulle bulta och slå
Text & musik: Nicklas Lantz 2012
och du vet allting och ingenting om samhället vi byggt
du är så ung, det kommer aldrig tillbaks
visst kommer du att dansa igen och skrika igen, men det blir aldrig samma sak
när du är 40 och full och faller omkull
och vill vara 17 igen eller 13 igen på väg mot ditt första knull
du var så ung, du levde nyss, du var fukten i en kyss
Din tid är nu på jorden, du har dom stora orden
men snart ska tveksamheten, leda livet mot likgiltigheten
och allt det du vet att du vill
ska plötsligt inte längre räcka till
Du är så ung, ditt liv är så nytt
och du vet, allting och ingenting om tider som har flytt
du är så ung, det kommer aldrig tillbaks
visst kommer du att dra igen och skjuta igen
men det blir aldrig samma sak
coz nothing´s cool, when you´re a drunk and a fool
som vill vara 17 igen eller 13 igen med en borrad startpistol
men du var så ung, du levde här och kunde strunta i sånt där
En dag ska blodet blekna , en dag ska pulsen tveka
en dag ska ditt jävla ranamma, krympa till ett detgördetsamma
Men om du vågar vara fri
så kan du dansa mitt i livets hysteri
men du är så trött, du somnade sött
när du såg Michael J Fox på bio, 1989
©Nicklas Lantz 2012
men han knackar på ibland och säger blygt; Hallå?
hur tror du att du skulle må?
Om jag fick komma till dig så ofta som jag vill
jag ser din trötta blick, men jag kan hjälpa till
Så låt mig stanna här ett tag, vi kan väl börja med nån dag
och se om vi kan komma överens, vi kan väl enas om en gräns
där jag blir du och du blir jag och kanske kan det någon dag
få blomma ut ett vackert mänskobarn ur dig och mig
Vems var den kärleken du fick? Som kände som ett simpelt trick
ah, dom ville nog älska dig, men älskade mest sig själva
och du kan väl se själv hur det gick?
Men om jag får komma till dig så ofta som jag vill,
så ska din trötta blick snart glöda en gång till
Text & musik: Nicklas Lantz 2009
Halloween
Så står jag vid en vägg igen, och bankar så mina knogar blöder
vill in i minnet av en vän, kanske nån av mina gamla bröder
Men livet drog oss isär och la ljusår mellan oss
nu ska vi aldrig bli fulla igen, eller dela ett bloss
Vi som gick vilse i varann, och sprang i zicksack mot vuxenlivet
och allt vi rörde vid det brann, i glöden lyste viljan och drivet
Vi tände eldar där vi gick, och dansa runt i en tid som brann
och såg inte att det var vi, som flamma upp och försvann
Det fanns ett liv i replokalerna, där alla masker kunde bytas ut
vi skrek oss hesa i högtalarna, en ström av ord som aldrig ville ta slut
och när mollackorden blev ett dån, i din DiMarzio-mikrofon
sjöng vi att inget skulle få ta oss därifrån
Nu är det alltid halloween, och maskerna är okrossbara
vi är små hjul i en maskin, vad hände med Sid´s lilla barnaskara?
När slog dom klorna i oss? Vi som aldrig skulle stå
med armarna i kors och titta på
Och sakta sögs vi i in i rollerna och blev till ansvarsfulla män
vi gick så snällt till kontrollerna, och demaskerades en efter en
nu går vi här på skilda håll och drömmer drömmar om rock´n´roll
men jag ska riva min vägg och börja om från noll
Text & Musik: Nicklas Lantz 2012
Ballad i timma 12
Snart läker tiden inga sår
för jag river upp nya så fort det går
jag sätter stil före sunt förnuft
och andas framgångar hellre än luft
här ekar skrik i min själ
som jag tiger ihjäl, tiger ihjäl
Det finns ett hot som ingen ser
ingen vill ändra det som sker
det är för tungt att vända om
och se från vilket håll vi egentligen kom
att vi hamnat fel, det vet jag så väl
men jag tiger
Den nya tiden kom så fort
jag kan inte fatta vad vi gjort
och jag orkar inte bry mig om att världen ser ut som den gör
och att allt det vi har byggt upp har lett till att moderjorden blör
när vi rusar runt på outlet-templens hala marmorgolv
och köper så mycket vi hinner i timma 12
i timma 12
Så fick människan vingar, äntligen
flög mot vår sol men kom för nära den
nu brinner hennes vingar på vägen ner
förkolnade bär dom inte mer
och jag kan väl knappast säga att jag ville så väl
när jag teg ihjäl, teg ihjäl
i timma 12
Text & musik © Nicklas Lantz 2010
Hundra år av ensamhet
Jag vet var alla änglar kommer ifrån, dom sitter på en parkbänk nere vid ån
där dricker dom för alla som ingenting vet - hundra år av ensamhet
Jag kryper som ett barn långt in i din famn och ber att du ska smeka min panna ibland
du hjälper mig att bära det tyngsta jag vet - hundra år av ensamhet, av ensamhet
Allt detta mörker slår mig ibland, hårt som en klubba
all denna tystnad suger livet ur mig
jag står vid en vägg så gott som omöjlig att rubba
men jag kan treva mig fram till dig
Jag vet var alla änglar…
Ibland blir min verklighet så tung, går inte att bära
då längtar jag ner till dom på bänken vid ån
men tack lov och finns räddningen oftast väldigt nära
för du har kraften att säga ifrån
Jag vet var alla änglar…
Text & musik: ©Nicklas Lantz 2012
Blomma
vi stressar runt som små bönder som ger tionde till kungen
fast vi inte räcker till
ja, här går klockorna bakåt, fast det är tjugohundratal
vårt frihetsbygge faller sönder, man är låst och man är tvungen
det finns inget eget val
skulle dom som dansar efter djävulens fiol få ropa på sin polis
ja, om jag hade en pistol, och var stadig på min hand
kunde jag hålla den mot pannan, på mig själv eller nån annan
för att hota mitt land, som är ett hopplöst land
nu kan dom inte komma åt, vare sig mig eller mina barn
med heta hot och kalla krav
ja, nu är jag bortom horisonten, och jag kan inte fatta hur
all min längtan all min gråt, aldrig fastnade i deras garn
när jag flydde deras bur
nu kanske jag inte kan få dö där, för allt måste vänta
när idioten har sagt sitt
Det finns ett land där jag är född, ibland så hälsar jag på
jag har en teater i en kvarn där, i en egen liten glänta där himlen jämt är blå.
nu finns en sorg och en smärta där, ett avbrutet liv
och en dröm som är förödd
det finns ett land jag kallar mitt, nu finns det nåt som gör mig rädd
för tänk om det bor en laserman i mitt sinne bedragen och beredd..
där man måste vandra samma väg som alla andra och jag tänker ibland:
Om jag hade en pistol
Liket lever
hur många gånger hängde jag vid en kiosk i någon centrumring?
nu står jag där igen, står jag där igen, och känner alla åren passera revy
vi hade ingenting, hade ingenting, annat än att supa oss fulla och spy
och våra pulsar skulle bulta och slå
ja, liket lever, livet leker igen
hur många lärare fatta´ att jag var av en annan sort?
Vi tog vår musik, slog vår musik, genom alla fönster i varje fabrik
dom lova ingenting, gav oss ingenting, annat än en dag som var den andra lik
och våra pulsar skulle bulta och slå
dom såg vi på väg nånannanstans
dom hade sina mallar: vem är ond och vem är god?
och vem skapar obalans?
hur många tårar gick det åt för att komma i nån sorts balans?
bara stänga av, bara stänga av och låta dom få hälla sin skit över oss
dom trodde vi gett upp, trodde vi gett upp, när vi tog fram gitarrerna beredda att slåss
och våra pulsar skulle bulta och slå
Michael J Fox
Du är så ung, ditt liv är så nyttoch du vet allting och ingenting om samhället vi byggt
du är så ung, det kommer aldrig tillbaks
visst kommer du att dansa igen och skrika igen, men det blir aldrig samma sak
när du är 40 och full och faller omkull
och vill vara 17 igen eller 13 igen på väg mot ditt första knull
du var så ung, du levde nyss, du var fukten i en kyss
men snart ska tveksamheten, leda livet mot likgiltigheten
och allt det du vet att du vill
ska plötsligt inte längre räcka till
och du vet, allting och ingenting om tider som har flytt
du är så ung, det kommer aldrig tillbaks
visst kommer du att dra igen och skjuta igen
men det blir aldrig samma sak
coz nothing´s cool, when you´re a drunk and a fool
som vill vara 17 igen eller 13 igen med en borrad startpistol
men du var så ung, du levde här och kunde strunta i sånt där
en dag ska ditt jävla ranamma, krympa till ett detgördetsamma
så kan du dansa mitt i livets hysteri
men du är så trött, du somnade sött
när du såg Michael J Fox på bio, 1989
Mänskobarn
Det bor ett mänskobarn i mig, som sällan vågar visa sigmen han knackar på ibland och säger blygt; Hallå?
hur tror du att du skulle må?
jag ser din trötta blick, men jag kan hjälpa till
och se om vi kan komma överens, vi kan väl enas om en gräns
där jag blir du och du blir jag och kanske kan det någon dag
få blomma ut ett vackert mänskobarn ur dig och mig
ah, dom ville nog älska dig, men älskade mest sig själva
och du kan väl se själv hur det gick?
så ska din trötta blick snart glöda en gång till
Halloween
vill in i minnet av en vän, kanske nån av mina gamla bröder
nu ska vi aldrig bli fulla igen, eller dela ett bloss
och allt vi rörde vid det brann, i glöden lyste viljan och drivet
och såg inte att det var vi, som flamma upp och försvann
vi skrek oss hesa i högtalarna, en ström av ord som aldrig ville ta slut
och när mollackorden blev ett dån, i din DiMarzio-mikrofon
sjöng vi att inget skulle få ta oss därifrån
vi är små hjul i en maskin, vad hände med Sid´s lilla barnaskara?
med armarna i kors och titta på
vi gick så snällt till kontrollerna, och demaskerades en efter en
nu går vi här på skilda håll och drömmer drömmar om rock´n´roll
men jag ska riva min vägg och börja om från noll
Ballad i timma 12
för jag river upp nya så fort det går
och andas framgångar hellre än luft
här ekar skrik i min själ
som jag tiger ihjäl, tiger ihjäl
ingen vill ändra det som sker
det är för tungt att vända om
och se från vilket håll vi egentligen kom
att vi hamnat fel, det vet jag så väl
men jag tiger
jag kan inte fatta vad vi gjort
och jag orkar inte bry mig om att världen ser ut som den gör
och att allt det vi har byggt upp har lett till att moderjorden blör
när vi rusar runt på outlet-templens hala marmorgolv
och köper så mycket vi hinner i timma 12
i timma 12
flög mot vår sol men kom för nära den
nu brinner hennes vingar på vägen ner
förkolnade bär dom inte mer
och jag kan väl knappast säga att jag ville så väl
när jag teg ihjäl, teg ihjäl
i timma 12
Hundra år av ensamhet
där dricker dom för alla som ingenting vet - hundra år av ensamhet
du hjälper mig att bära det tyngsta jag vet - hundra år av ensamhet, av ensamhet
all denna tystnad suger livet ur mig
jag står vid en vägg så gott som omöjlig att rubba
men jag kan treva mig fram till dig
då längtar jag ner till dom på bänken vid ån
men tack lov och finns räddningen oftast väldigt nära
för du har kraften att säga ifrån
Blomma
Jag vet en blomma som växer genom asfalt och betong
jag vet en blomma som trotsar alla skuggor gång på gång
den lever i både kärlek och hat, i våld och apati
den blommar vacker och stolt, men sen blir den som vi
den blomman kallas barn
jag vet en blomma som trotsar alla skuggor gång på gång
den lever i både kärlek och hat, i våld och apati
den blommar vacker och stolt, men sen blir den som vi
den blomman kallas barn
Jag vet en blomma vars kärlek är villkorslös och fri
jag vet en blomma som alltid finner jord att växa i
den blommar vacker under hugg och slag, den lyser klar
och denna blomma är det vackraste som vi har
den blomman kallas barn
jag vet en blomma som alltid finner jord att växa i
den blommar vacker under hugg och slag, den lyser klar
och denna blomma är det vackraste som vi har
den blomman kallas barn
Jag vet en blomma som blommar blott i barndomens dar
jag vet en blomma som gör allt den kan för att få stanna kvar
trygg och liten i sin maskrosbädd, få slippa vara stor och rädd
i en värld där alla glömt att dom själva har sjungit en gång
sin egen blommas sång
jag vet en blomma som gör allt den kan för att få stanna kvar
trygg och liten i sin maskrosbädd, få slippa vara stor och rädd
i en värld där alla glömt att dom själva har sjungit en gång
sin egen blommas sång
Jag ser hur blyga små blommor står i rad efter rad
dom har jord och värme och vatten, men ingen verkar glad
jag tror dom ropar efter kärleken, men dom får inget svar
och dom som sådde dessa frön tycks ha glömt att dom har
en liten blomma kvar
dom har jord och värme och vatten, men ingen verkar glad
jag tror dom ropar efter kärleken, men dom får inget svar
och dom som sådde dessa frön tycks ha glömt att dom har
en liten blomma kvar
Men blad för blad, faller av och den vissnar sakta ner
när den dag för dag, möter nya krav, från människor som inte ser
att blomman är ett barn
©Nicklas Lantz 2010
Aldrig sitta still
Jag lever tusen och en natt, jag halkar efter och hinner i fattjag sågar i grenar jag sitter på och ljuger hela världen blå
och inget stoppar en sån som mig, som har så svårt att säga nej
så svårt att neka den som vill...
för jag kan aldrig sitta still, jag hinner allting en gång till
åh, jag hatar slentrian, vill inget veta om morgondan
men om den kommer – låt den komma, jag har en plan
min inkubationstid är så kort, jag hostar till och flyger bort
till nästa liv, till nästa död och när jag brunnit blir jag glöd
så kom och blås, den som vill, ha mig en gång till
jag dyker under er och gör sällan samma saker med min tid
jag har försökt med alkohol, försökt att se mina dunkla mål
försökt att få veta vart jag ska, men det har aldrig slutat bra
jag vill inte veta vad jag vill
det stinker av uppgivenhet här i stan, men det blir nog bra
jag har en plan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar